En gök på besök

Det är många ungar som rör sig i naturen nu, dom är mindre rädda av sig jämfört med sina föräldrar så man får passa på när man nu får möjlighet att gå nära med kameran. Här hade jag turen att även få se en vuxen individ som var i samma område, den var dock mycket mer blyg av sig. Även en gröngölingsunge kom förbi o sa hej. 😍

Gökunge

Gökunge

Gökunge

Adult gök

Unge gröngöling

Tornfalk på tomten

Några dagar fick vi flera finbesök här på tomten vid sommarhuset, en tornfalk gjorde oss den äran. Den satt på span efter nåt ätbart och en gång såg vi den gå ned och ta sig en liten mus. Den är så himla grann tornfalken, detta är en honfärgad unge.

Fågelskådning till sjöss...

Har varit ute en del med båt i det fina sommarvädret som just nu tagit semester på annan ort ;)

Så medan regnet piskar ned så kan man ta hand om de bilder som tagits än så länge i sommar.

Skrattmås

Skrattmås

Gråhäger

Gråhäger

Gråhäger

Knölsvan

Gråtrut

Härmsångare

Törnsångare och Törnskata

Törnsångare och törnskata två skilda fågelarter med liknande namn.

Törnsångaren är en rar lite fågel som glatt sjunger för oss nu ute i naturen, älskar att sitta i olika buskage och är rätt så oansenlig fågel med sina grå toner.  Födan består mestadels av insekter och bär. 

Törnskatan är en vacker fågel, både hanen o honan, hanen har ett karakteristisk svart band över ögonen som ger honom ett lite skurkaktigt uttryck. Dom söker sig gärna till buskage med törnen som exempelvis slån som har rejäla taggar. På dessa taggar spetsar dom sen sina byten, som kan vara stora insekter, småmöss, grodor med mera. Dom kan ha sin törnbuske som ett litet skafferi inför sämre tider. Har just nu ett par som är i full färd med att bygga bo, spionerar lite på dem men vet ännu inte var det är gömt någonstans.

Törnsångare

Törnskata, hane

Törnskata, hona

    

Törnskatehane som samlar bomateriel

En tur till Skåne...

En tur till Skåne för att hälsa på barn o barnbarn kombinerades med några avstickare för att skåda fågel. Vi började med att besöka Lunds reningsverksdammar där en riktig raritet tillbringat de senaste vintermånaderna, nämligen en blåvingad årta, en fågel bördig från Usa. 

Vädret var på lördagen riktigt mulet och en snöväder drog förbi just när vi hittade årtan sen när vi gick hemåt igen så bröd solen fram och oj vilken skillnad det blir på bilder tagna i gråväder respektive sol. Detta kan ni se på bilderna nedan, först den vackra årtan i snöfall och under den bilden på den, i mina ögon, än vackrare bläsanden.

Blåvingad årta

Bläsand

På vägen hem åkte vi förbi Förslöv där vi kikade på en annan raritet "baltimoretrupial". Även denna pippi kommer från andra sidan atlanten, och som sen flera månader tillbaka varje dag uppehållet sig vid en fågelmatning i en villaträdgård i Förslöv. 

Regnet öste ned och tyvärr fick jag inte någon duglig bild på den, den hukade för det mesta i buskagen för att inte bli blöt men vi hann i alla fall se den en kort stund då den kom fram för att äta av äpplen i mataren. 

Snedflygare...

 I lördags när jag och min granne var ute på lite fågelskådning så sprang vi på en riktigt raritet nämligen en ökenstenskvätta. Ja, och det hörs ju på namnet att den verkligen hamnat på fel ställe i världen, speciellt med tanke på vädret. Denna lilla fågel hittar man vanligtvis i länderna i södra delen av medelhavet, så den har verkligen kommit helt ur kurs. 

Vädret som nu är med yrande snö och snöglopp på marken försvårar för den i dess jakt på mat som för årstiden verkligen är minimal om man ser på tillgången eftersom den främst äter insekter, så vi får väl se hur det går för den lille pippin, några vänliga själar har lagt ut foder i form av torkad och levande maggots men det kommer att visa sig om det överhuvud är görbart med tanke på att lokalen kanske inte kommer att vara tillgänglig för besökare efter nyår.

Men det är en söt liten fågel som inte vekade speciellt bekymrad över besök av många skådare. Jag la mig på marken och den skuttade obekymrat allt närmre mig, till slut var den så nära så närgränsen på kameraobjektivet passerades (alltså närmre än 3 m på mitt objektiv) och det inte gick att fotografera längre. Sen har jag upptäckt att när man ligger ned så verkar fåglar och andra djur helt tappa känslan av att man skulle kunna vara ett hot, likaså om man sätter sig till häst då blir man tydligen också att betrakta som ofarlig.

Nedan några bilder på den rara fågeln.

Bortglömd och ratad

Övergiven och lämnad åt sitt öde.

Näckros...

Ett par bilder från sommaren 2020 när vi paddlade upp i Alsterån från den lilla orten Pataholm utanför Mönsterås. En mycket trevlig paddeltur.

Gul näckros

Vita näckrosor

Penningskären

I början på augusti gjorde vi en båttur till Penningskären, ett fågelskyddsområde som är fredat fram till 31/7. Jättefina småöar där vi bland annat fick se både myrspov och kustlabb, samt brushane.

Foto: Bjarne Forså

Trädlärkor i mathämtartagen

Idag under en kafferast med goda grannar på landet fick vi se två trädlärkor som tillsammans gick och  samlade vad vi först trodde var bomaterial, hela näbben full och sen flög dom iväg en kort stund för att lite senare återvända och fortsätta sitt samlande. Först när jag kom hem och såg bilderna i datorn såg jag att det inte alls var bomaterial utan mängder med gröna små maskar som den samlat ihop i små knippen och höll i näbben.

Läste att trädlärkan lägger sin första kull i april och sen vid midsommar sin andra, så gissningsvis var dom ute och samlade ihop mat, men då funderar jag på om det verkligen var ett par vi såg, inte lämnar dom väl sina små utan värme, det är baske mig kallt ute i skuggan Det kanske var två stycken kompisar som helt enkelt var ute och fixade mat till resten av familjerna som var kvar hemma i boet.

Roligt i alla fall att få bilder på denna rara lilla fågel.

Trädlärka

Trädlärka

Öland, v44 2019, dag 2 och dag3 avresedagen

Dag 2
En underbar dag där Öland visade sig från sin bästa sida, sol och blå himmer och milda vindar, men det var lite dåligt med fågel. Sen får vi inte glömma att det är sent på säsongen, de flesta flyttar har redan gjorts de gångna veckorna. Inga nya kryss denna dag men vi fick bland annat en trevlig obs på hökugggla. Dagens första bild blir för ovanlighetens skull inte en fågelbild utan en bild från ett möte på morgonen då vi mötte en liten grupp av dovhjort. Galet fina! Men en fågel måste få lite plats, en ljungpipare som fortfarande dröjt sig kvar ute på fälten tillsammans med ett tjugotal kamrater. Några veckor tidigare i flyttsäsongen kan dom ses i tusental,

Dovhjort

Ljungpipare

Dag 3 avresedagen
Borta var de milda vindarna, det blåste riktigt rejält. Men dagen gav mig inte mindre än 3 X, för försa gången fick jag se snösparv, vattenpiplärka och tallbit. Snösparvarna har jag tyvärr ingen bild på då de var lååångt låångt ut och endast syntes genom tuben, vattenpiplärkan som är ganska sällsynt visades upp efter ringmärkning, en oansenlig liten pippi men rolig ändå att få skåda. På vägen hem lyckades vi även få syn på en tallbit som satt i ett rönnbärsträd, en hona, tyvärr lyckades vi inte få syn på någon hane, dom är ju så otroligt vackra med sin röda färg.

Vattenpiplärka som visas upp efter ringmärkning

Tallbit

Öland, v 44 2019, dag 1

Idag åkte jag och två vänner till Öland för lite senhöstskådning. Åh så härligt att vara tillbaka på Öland, det var ett tag sedan och jag har verkligen saknat det. Vi kom ned ungefär till lunch och vi hade turen att strax utanför restaurang Fågel blå få se en taigasångare som studsade omkring i ett träd. Härlig att få återse denna fågel, förra gången fick jag se den när den visades upp efter ringmärkning, men idag helt i det fria. Taigasångaren häckar i Ryssland och Asien så långt bort som till Kina.

Sen fick jag faktiskt ett X idag nämligen vinterhämpling, hämpling har jag sedan tidigare men vinterhämplingen har jag inte sett tidigare.

Sista bilden är på en riktig raring nämligen rödhaken, tröttnar aldrig på denna ursöta lilla fågel.

Taigasångare

Vinterhämpling

Rödhake

Sälsafari Kalmarsund

Förra helgen var jag på sälsafari i Kalmarsund tillsammans med kära maken och några andra "kajakare", så roligt och häftigt med sälarna som var så nyfikna och relativt orädda.

En resa till Stora Karlsö

Stora Karlsö
Så blev den av, en önskeresa till Stora Karlsö utanför Gotland. Vi hade fint väder med en aning blåst och självklart stora förhoppningar att få se många sillgrisslor och tordmular men även en förhoppning om att kanske få se en tobisgrissla som är den tredje alkan som häckar på ön. Sillgrisslan häckar här med cirka 6500 par, tordmulen med ca 7500 par och så finns där endast 2-3 häckande par av tobisgrissla, så  förhoppningarna var inte så stora att finna den men vi hade tur och med hjälp av en trevlig guide så fick vi se den i hans tub, inget fotoavstånd precis men tillräckligt för att kunna arta den 😀.  Vi lyckades även få se en av tre "albino"grisslor som fanns på ön.

Dom fanns i mängder, sillgrisslan och tordmulen, de satt på klippkanterna och det var så mycket fågel att nästan varje cm var uppfylld av en fågel och varje år återvänder fåglarna till sin alldeles egna plats när det är dags för häckning igen. Sillgrisslan är en dålig flygare vilket man märkte när den skulle landa på den minimala plats som fanns på hyllorna, ibland fick den ta ett varv till. I gengäld är den en oerhört skicklig simmare, den fiskar ofta på så djupt vatten som 60-80 meter och det djupaste som mätts upp är 160 meter.

Vi hade hoppats att få se när sillgrissleungarna hoppade från klipporna för att ta sig till sin pappa som ropandes låg och guppade utanför på havet. Fåglarna häckar högt upp och oftast kraschar ungen på land och får sen ta sig ut till sin pappa som tålmodigt bland tusentals andra pappor väntar där ute. Förutom det vådliga fallet som 99 ggr av 100 går bra så finns andra hot i form av trutar som gärna tar sig en dunig gullig liten munsbit 😢. När ungen väl klarat sig ut till sin pappa så simmar dom två till Polen där pappan lär sin son att dyka efter mat och mot slutet av resan lär sig ungen att flyga.

Silgrissla, nyfiken i en strut.

Näpnaste grisslan i stan?

En av tre albinogrisslor.

Trångt på hyllplanen, här en liten unge, snart redo för det stora hoppet.

En av 100 sillgrisslor får ett vitmarkerat öga dessa kallas ringvia.

Tordmule

Tordmule

Tordmule